I Ryggtagsbrottning gäller det att ha en stark och stabil kroppshållning med ett fast grepp om motståndarens rygg. Både kast och fälleben är tillåtet. Fall eller förlorat grepp ger förlust.

Alla fällnings- och nedtagningssätt som är kroppsligt möjliga – utan att man släpper taget mitt i ett kast eller sparkar, knäar, slår, skallar eller biter – är tillåtna. Dessutom bör man visa hänsyn till sin motståndare genom att undvika att ramla över denne efter ett kast och släppa sitt grepp i ett kasts absoluta slutskede. Brott mot dessa hövlighetsregler anses fult och kallas Nid.

I de fall då båda kämparna vidrör marken samtidigt anses det som ett brödrafall och kampen börjas om på nytt.

Det finns snarlika varianter på ryggtagsbrottningen, exempelvis Backhold (Skottland) eller Ryggkast (Gotland).

Greppet

Med armarna kopplar man ett tag om motståndarens liv, eller rättare sagt om ryggen, och krokar fast sina nävar i ett grepp där tummarna är vända uppåt respektive nedåt. Armarna har ett ”undertag” och ett ”yttertag” vardera, det vill säga att höger arm omgärdas av motståndarens vänstra arm, och följaktligen hålles vänster arm utanom motståndarens högra arm.